Sidverktyg

ViSA-utbildningen – Eva Ström om läsarter

ViSA-utbildningen, som drivs av regionbiblioteken i Stockholm, Västra Götaland och Halland, träffades för fjärde gången. Denna gång höll vi till på Stadsbiblioteket i Helsingborg. Eva Ström – lyriker, prosaist, kritiker och översättare, berättade om sin väg till läsning och om olika läsarter.

Eva berättade insiktsfullt om olika typer av läsning och reflekterade samtidigt över sin egen väg till att bli en god läsare. Hon delade in läsandet i läsandet i tre läsarter:

Den primära läsarten
Barnet skolas långsamt in i vad en bok är och hur man läser. En dag knäcker barnet läskoden. Det nyfikna barnet upptäcker rentav själv hemligheten bakom läsning. Bokstäver finns överallt, Eva nämnde som exempel ett barn som knäckte koden genom att stava sig fram till ordet Gustavsberg.

Den primära läsningen utökar ordförrådet, ökar läshastigheten och kan ge upphov till starka upplevelser. Eva nämner sin egen läsupplevelse när barnen i en av Fem-böckerna sover utomhus på en bädd av ljung, wow!

Innehållet det primära! Eva ger exempel från sina egna noteringar i läsdagboken från barnaåren, dessa är uteslutande innehållsreferat. Det tar tid för barnet att skaffa sig en bank av läsupplevelser som gör det möjligt att jämföra med andra böcker. Slukaråldern är därför en betydelsefull period.

Den existentiella läsarten
Förmågan till egen reflektion och tänkande utvecklas: Vem är jag, vad är livets mening, hur ser döden ut, är jag normal? … Tonårsjaget utvecklas. Man möter en författare men man möter också sig själv. Man får ta del av andra människors tankar och kan relatera dessa till sitt eget liv.
Inte bara romaner utan också fackböcker och dokumentära skildring är viktiga fastslår Eva.

Den kritiska läsarten
Ett inre imaginärt referensbibliotek byggs upp efterhand och ger möjlighet till jämförelser under läsningens gång. Vad är det för genre? Vad vill författaren? Klass, kön, tendens … Den kritiska läsningen mynnar ofta ut i en värdering.
Den kritiska läsningen är strukturerad, Eva jämför med sitt arbete som läkare: Hur närmar vi oss en okänd bok eller en okänd människa? Närmar vi oss snabbt eller långsamt? Top-down respektive bottom-up.
Den snabba bedömningen speglar våra fördomar och leder ofta vilse men behövs ändå och kan rentav ha med vår överlevnad att göra. Den långsamma metoden, att lägga sten på sten, måste också till om man är kritiker.
Vem är jag, vilka fördomar har jag, hur objektiv är jag? Det är många frågor som den kritiska läsaren eller litteraturkritikern måste ställa sig.

Därefter funderade Eva en del kring författarbesök. Uppmuntrar man enbart läsning som förströelse? Hur ofta uppmuntrar arrangören författaren eller föredragshållaren till att ge en fördjupad upplevelse för åhörarna? Att stimulera något annat än den primära läsningen. Eva ser här en skillnad mellan bibliotek och författarbesök i kyrkliga sammanhang; i det senare faller väjer man inte för exempelvis moraliska eller djupa frågor. Det finns dock en hake menar Eva; kravet på en bekännelse kan ibland kännas obekväm. Vid biblioteksbesöken upplever Eva att det finns ett visst krav på glättighet och att det inte ska vara för tungt och allvarsamt … I båda fallen kan ramen alltså kännas för trång, fast ur olika perspektiv.

Fråga: Var finns det ett intellektuellt rum idag?
-Bra fråga, säger Eva. Hon nämner bokmässan och radio som två sådana rum, tv är sämre på detta anser hon. Vi driver hela tiden mot underhållning, det lättsamma och försäljningssiffror. Detta är legitimt och viktigt men det behövs annat också!

/Eiler Jansson