Sidverktyg

Karneval och tjurfäktning

Även detta inlägg är från före krigskorrespondenterna. Från Ecuador.


Vår gröna oas i Quito.

Det finns i Quito som överallt annars i Eucador en del fräcka kyrkor och gamla byggnader som är sevärda om man råkar springa förbi. Tyvärr får vi ingen vidare känsla för stan. Mkt folk och ännu mera trafik. I vissa fall får man kisa med ögonen för att se genom dimman (avgaserna) Det finns dock en del intressanta monument och statyer runt om i staden. Det vi fastnar för är dock de parkerna som ligger belägna i centrum. Här känns avgaserna mer avlägsna och tempot saktas ner. Det är här man samlar kraft för att kunna ta sig igenom vardagens stadstempo. När vi går genom parkerna är det en hel del folk som är ute och går, springer, spelar kort står och jammar med polarna eller sportar. Den stora sporten är fotboll men strax därefter kommer volleyboll.

Erik blir överlycklig, han spelar själv volleyboll hemma och det inte utan att man har lite abstinens efter sporten. Besvikelsen är dock total när vi ser vad det är för sport Ecuadorianerna menar när de pratar om volleyboll utomhus i parkerna. Man har höjt upp nätet till någonstans runt 2,8 – 3 meter (herrhöjd i volleyboll är 2,43), man spelar på betongunderlag och man spelar med en fotboll. Praktiskt taget alla moment som utmärker sporten och gör den intressant har man tagit bort. Ecuadorianerna är korta så att höja nätet gör att anfalls och blockspelet försvinner, istället föser/ kastar folk bollen över nät. Betongunderlaget gör att det roliga med försvarsspelet försvinner. Förändringen för Erik är som om man skulle försöka hoppa höjdhopp utan stav eller spela vattenpolo med en kanonkula, han tror inte på det.


En sport som nästan, men inte riktigt är helt och hållet olikt Volleyboll.

Ambato och Karneval!
Karneval är en trevlig tillställning som inte bara är stor i Rio de Janiero utan finns i hela sydamerika. Den stora dagen i Ambato, Ecuador är söndagen då hålls en stor parad genom staden och folk är ute på gatorna för att titta, köpa och sälja. Det känns som om 50 % av befolkningen är försäljare som försöker övertyga den andra hälften av befolkningen att just deras varor är bäst. Kraven att bli säljare är inte stora, kan du gå och prata har du uppfyllt målen. Den yngsta vi träffar på är en 4-årig parvel som försöker sälja cigaretter till oss inne på en bar vid 19-tiden på kvällen. Vi har träffat på Andrea och Leonora, två tjejer från Ambato varav den ena jobbar på turistinformationen och den andra utbildar sig till turistguide. Det innebär att de pratar engelska vilket underlättar kommunikationen avsevärt. Vi diskuterar en hel del och utgångspunkten är att de knappt känner till att det finns ett land som heter Sverige. Vi sitter dock där och tittar på paraden tillsammans med halva Leonoras släkt på en bänk som vi naturligtvis har dekorerat med vår hallandsflagga vilket skänker en liten halländsk touch åt hela karnevalen.


Erik tillsammans med halv Leonoras släkt på ”hallandsbänken”

Vi har alla sett den, tjuren Ferdinand på julafton medan man själv mysigt sitter tillrätta i soffan med familjen. Hur är det då och se i verkligheten? Inte alls lika mysigt ska det visa sig.

Vi måste ge cred till skaparna av tjuren ferdinand för de har fångat fantastiskt bra alla detaljer med kläder och matadorens mycket, mycket kaxiga uppträdande. Halva sporten går i stort sett ut på att matadoren spelar tuff, med svassande gång och man kan närmast beskriva honom som en stropp. Man måste dock beundra skickligheten hos matadoren. Vi kanske gör fel att uppmuntra sporten genom att ens delta som publik men med tjuren Ferdinand i tankarna och med inställningen att det troligen är enda chansen att få se Spaniens gamla ”nationalsport” så beger vi oss mot Plaza del Toro, tjurfäktningsarenan i Ambato.

Vi bänkar oss högst upp och inhandlar varsin öl, vi är ute i god tid och får vänta några timmar innan första tjuren äntrar arenan. Det är inga jättetjurar, drygt 400 kg väger dom. På ryggen strax bakom nacken har tjuren ett band som fästs med en pik redan när de äntrar arenan. Bandiljärerna börjar med att reta och förvirra tjuren med sina lila-gula skynken. Efter en stund kommer Piccadorerna som är beridna och har varsin lans. Hästarna är ordentligt vadderade och har ögonbindel men det ser ändå otäckt ut när tjuren går till attack mot hästen. Det bekommer dock inte hästen nämnvärt utan den står lugnt kvar medan piccadoren skadar tjurens nacke med sin lans för att få den att hålla ner huvudet. Efter detta attackerar 2 bandiljärer tjuren, nu med 2 vita plymer försedda med hullingar som ska stanna kvar på tjuren och förstärka effekten då dessa blir nedblodade. Efter detta kommer den mycket stolta matadoren upp på banan och nu är det endast han och tjuren där. Efter 15 minuters trippande är tjuren helt slut och sista stöten förbereds. I en av tjurens attacker mot det röda skynket stöter matadoren med sitt svärd mot tjurens nacke. Om stöten är lyckad ramlar tjuren ihop som en säck potatis.

I huvudsak går sporten ut på att 15 män ska döda en tjur. I våra ögon är det ingen vidare glamour i det och vi hoppas att sporten är utdöd inom 10 år.