Senaste inläggen

Patienten i fokus eller patientens fokus?

Det är bra att gå på studiebesök i en annan verksamhet än den egna och få nya influenser. I veckan som gick hade jag nöjet att besöka Självdialysenheten på Ryhovs sjukhus i Jönköpings landsting. Det berörde mig mycket hur patienter och personal samarbetat sig fram till en fantastisk verksamhet för de människor som i sin vardag är beroende av dialys. Tänk dig själv att varje eller varannan dag bli så matt, trött och dålig att det enda som hjälper är att åka in till sjukhuset. Väl där måste du anpassa dig till deras öppettider, rutiner och bestämmelser, varannan dag i flera timmar …

Få ta kommandot över sitt liv
För lite drygt fem år sedan kom en ung patient fram till att han ville sköta sin dialysapparat själv. Han ville ta kommandot över sitt liv och aktivt påverka sin situation. Den dagen arbetade en sköterska som såg möjligheterna och inte bara regler. På hans fråga svarade hon ”ja, varför inte, visst skulle jag kunna lära dig att genomföra dialysen själv”!

På skidsemester med dialysapparaten
Idag är det ett stort antal patienter, i alla åldrar och med alla möjliga yrken, som under hela dygnet kommer och går med egna passerkort. I den nybyggda paviljongen för dialys ”klär” de sin apparat själva, sätter nål och genomför dialysen på egen hand. De kan leva ett helt annat liv, sköta ett jobb på deltid och har tagit kommandot över sin egen, ofta inte alldeles enkla, vardag. En del av dem har fått hem en alldeles egen dialysapparat. Tommy, som vi träffade, sa ”Sedan jag fick hem apparaten så märker jag knappt dialysen eftersom jag sköter den när familjen ändå ska se på TV. Jag har till och med varit på skidsemester med apparaten, något som förr var otänkbart”.

Att våga låta patienten ta över
Sköterskan och verksamhetschefen (tillika medicinskt ansvarig läkare) kunde vittna om att utvecklingen av den här verksamheten har varit en helt ny erfarenhet. ”Att lära ut sin egen kunskap går inte till som när vi själva lärde oss dialysprocessen. Det krävs att vi verkligen lyssnar på alla patienter som har individuella önskemål om hur dialysen ska skötas. Dessutom har alla olika sätt att lära sig. En del läser, andra lyssnar på mig och några vill prova och lära”, säger Britt-Marie, sköterskan som ”vågade” låta patienterna ta över.

Svårare men roligare
Patienter och personal vittnade om att patienterna dessutom snabbt började hjälpa och peppa varandra. Bara det faktum att de nu var aktiva och samtalade om både själva dialysen och livet med njurproblemen stärkte patienterna i grupp. Personalen berättade att arbetet nu på ett sätt var svårare: ”Detta lär vi ju oss inte precis på utbildningen. Det har varit ett helt nytt sätt att arbeta, svårt ibland men jag skulle absolut inte vilja gå tillbaka till det gamla sättet”, beskrev en medarbetare.

Vi frågade om andra avdelningar på sjukhuset varit på studiebesök och sett möjligheten att börja arbeta på samma sätt inom andra diagnoser och behandlingar. Jag såg blickar utbytas och man drog på svaret … ”Nja, vi försöker, men det är svårt. Man vill liksom inte lyssna riktigt på att vi gjort något här… Vi har faktiskt många besökare, allra mest från andra länder som vill se hur vi arbetar, betydligt färre från Sverige och andra landsting”.

För mig blev detta ett så bra exempel på framtidens vård för de kommande generationer som vill leva sitt liv med, och trots, sin sjukdom. Att inte bara ha patienten i fokus, utan lyssna, och verkligen höra vad som är patientens fokus.

PS. Tommy, patienten som tog initiativet självdialysen, är nu njurtransplanterad och har bytt jobb från ingenjör till sjuksköterska. Var han arbetar? Jo just det, på självdialysenheten i Jönköping!

2 kommentarer

Väder, svenskar och medmänniskor

Detta med väder och svenskar … Många har skrivit om vår staka benägenhet att tala om vädret. Om hur det har varit, hur det är och hur det kommer att bli. De sista åren har till och med butiker kopplat extraerbjudanden till vädrets leverans vissa dagar som kring jul eller midsommar.

Är det för att vi har ett sådant varierande väder som vi hela tiden samtalar om det, eller är det för att ämnet är sådär lagom neutralt som vi ju gillar i Sverige? Det blir inte för personligt, absolut inte privat men ändå artigt och vänligt. Vädret, ett otroligt bra samtalsämne som inte vidrör något som inte ska vidröras.

Vi har olika hälsningsfraser i alla länder och kulturer. Jag försöker själv att inte säga det opersonliga ”Hur är det?” när jag möter andra människor men märker att jag lockas in i det. Utan att det går att stoppa så kommer en meningslös fråga ur min mun, ”Hallå, hur är det idag…?”.

Att vara medmänniska – eller behöver vi en annan sorts vårdcentral?
Alternativet är ju att vi verkligen vill veta hur någon har det i livet. Att vi har ett genuint intresse och kanske en oro över någon som vi vet har det tungt på jobbet eller i själva livet. Och då behöver vi visa det och vara beredda att lyssna på svaret.

Personligen tror jag att det är viktigt att bry sig, både om sina medarbetare, kollegor och varför inte om sina chefer. Men kanske allra viktigast är att bry sig om sina nära och kära. Det moderna livet erbjuder en komplexitet som inte alltid vi människor vill vara i. En vardag full av ett ständigt flöde av information och kunskap som vi får till oss alla tider på dygnet och ibland har svårt att värja oss mot.

Alla har inte förmånen att ha någon nära som har den där kvarten, halvtimman eller den längre stunden som bollplank och lyssnare. Men jag har en dröm om en framtida livets vårdcentral där mottagningen bemannas också av andra än vårdpersonal.  Så att den, som har det svårt i själva livet, kan erbjudas det där goda samtalet behövs för att slippa bli sjuk.

Sjuk av livet självt?
Jag tror nämligen att vi blir just det, sjuka av livet självt i vissa komplexa och svåra livssituationer. Den sociala vardagen erbjuder inte oss alla det som vi egentligen behöver, en klok medmänniska som utan värdering hjälper oss att sortera, förstå och hitta det som bär – framåt och ut ur det som kan uppfattas som svart och hopplöst.

Jag har en dröm om en sådan vårdcentral. Och jag slutar inte drömma, för jag tror att drömmar är ett sätt att skapa den framtid man vill vara en del av.

En kommentar

Pengarna räcker inte till allt man kan göra

Alla regionens verksamheter finansieras av skattemedel, de pengar många betalar procentuellt i regionskatt av sin lön.

Av de verksamheterna är sjukvården den största – och kanske viktigaste verksamheten man som invånare kommer i kontakt med. Men skatten ska också användas till kollektivtrafik, kultur och stöd till näringsliv, ja allt vi gör är som våra politiker prioriterat.

Inte bara i Region Halland utan överallt börjar det bli tydligt att det är svårt att få dessa skattemedel att räcka till. Våra politiker höjde skatten för 2012 och gav mer pengar till framförallt sjukvård men också kollektivtrafik. Ändå räcker det inte.

Man har i budgetförslaget för 2013 föreslagit mer pengar till vården, kollektivtrafiken m m de tre kommande åren. Men så mycket pengar som behövs om man skulle göra allt som görs idag, det har man har helt enkelt inte tillgång till.

Springa fortare hjälper inte…
Ganska många år har vi försökt att få pengarna att räcka genom att ”springa fortare”. Det som blir tydligt för mig är att vi nu måste göra på ett annat sätt. Det innebär, hur orolig man än kan bli som människa, att det kommer att krävas förändring. Vi måste klara att vara nära invånarna med vården genom våra vårdvalsenheter. Vi måste vara ”nära” i kontakter. En del invånare och patienter, men inte alla, vill ha digital kontakt där vi kan vara nära.

Vi måste vara noga med kvaliteten.
Noga med att de planerade operationer, undersökningar eller åtgärder som man som patient gör en eller ett fåtal gånger i livet hos en specialist, görs med högsta kvalitet. Noga med möjligheten till kvalitet för specialisterna som innebär både att få möta tillräckligt många patienter för att få erfarenhet men också att arbeta i team med andra specialister av olika professioner för att få ökad kunskap och erfarenhet. Det innebär också att teamet tränas samman och skapar effektiva och patientsäkra vårdprocesser.

Beslut som aldrig är populära
Det är den sortens förändring våra politiker i styrelser och nämnder nu tar beslut om. Inte om att ”ta bort vård”. Utan om att göra på ett annat sätt. Halland har mycket goda resultat i olika kvalitetsundersökningar av vården, både att invånarna kommer till och slipper köer men också vad gäller förekomst av infektioner och medicinska resultat. Ska vi klara att hålla kvar den kvaliteten måste vi förändra vårdprocesserna löpande. I takt med nationella beskrivningar av kvalitet och processerna måste också Halland förändras. Vi måste se Framtidens hälso- och sjukvård framför oss.

Vi kan – både bromsa och gasa
För mig som kommer från både näringsliv, kommun och andra branscher blir det tydligt att vi måste både ”bromsa och gasa”. Det är kanske en av de mest avancerade övningar en organisation kan genomgå. Jag är övertygad om att det finns idéer, kraft och goda tankar hos våra medarbetare som vi missar idag när alla kanske till och med springer för fort i strävan att pengarna ska räcka till. Vi måste gasa på kvalitetsarbetet, ta bort onödiga moment, se till att rätt kompetens får utföra rätt uppgifter, att trassel och irritationsmoment försvinner. Det man kallar ”icke värdeskapande aktiviteter”. Bromsa för dyra inköp och aktiviteter som inte behövs. Bromsa utveckling som inte ligger i linje med politikens beslut och vara säkra på att vi inte suboptimerar eller gör saker dubbelt. Vi måste samverka över organisatoriska gränser och med andra till exempel kommunerna.

Jag är övertygad om att vi kan göra det här, tillsammans!

3 kommentarer

1 + 1 blir 3

Ibland blir jag extra glad när saker händer som jag verkligen tror på, och som för mig är starkt kopplade till möjligheten med att vara region – om vi vågar ta chanserna!

Det är ganska uppenbart att ett av vårdens dilemman är att det kunskapsmässigt går att göra allt fler insatser för invånare – men att skattemedel har svårt att räcka till för allt som kan göras när utvecklingen går så snabbt. Ett sätt att klara den utmaningen och på köpet kanske få en och annan uppfinning eller innovation att bli ett nytt företag, eller ökad försäljning och arbetstillfällen i ett befintligt företag, är att öppna upp vårdens organisationer.

Vinnare från Halland
Den 10 maj avgjordes Venture Cup Västs regionfinal på gamla bigrafen Draken i Göteborg. Som vinnare stod Micael Törnblom med företaget CYT0365. Han har tagit fram och patenterat en ny felsäker ventil, ”CYT0365”, som förhindrar blodpropp och luftemboli hos patienter som får behandling med cellgifter. Priset är särskilt roligt för Region Halland, eftersom flera av vårdens medarbetare har varit delaktiga i utvecklingsprocessen kring CYTO365.

Micael Törnblom berättar:
– Idén till CYTO365 uppkom på sjukhuset när min flickvän fick behandling mot bröstcancer. Jag studerade hur sjuksköterskan kopplade ihop fyra droppåsar till ett IV–set med en ventilkonstruktion och hur hon öppnade och stängde ventilerna i rätt ordning.

– Jag insåg snabbt att här kan ett fel inträffa och frågade om det fanns en anledning till att ventilen tillåter att man kan öppna flera flöden samtidigt. Svaret var absolut nej, cellgifterna är redan färdigblandade i droppåsarna och får inte blandas.

En produkt som skapar säkerhet
– Inom kort hade jag utvecklat en ventil som endast tillåter ett flöde av cellgift åt gången. Detta har blivit ett företag och dessutom en produkt som skapar patientsäker vård och samtidigt effektiviserar vården. Den hjälper således såväl patient som medarbetare. Jag är övertygad om att det finns ett antal sådana nya produkter, eller varför inte tjänster, som andra skulle kunna lösa för oss och som dessutom kanske skulle bli ett nytt företag, kanske till och med i Halland, säger Micael Törnblom.

Ett initiativ i regionen inom ramen för samarbetet med Högskolan i Halmstad, är Hälsoteknikcentrum. Här samarbetar vi med kommuner, användare och företag i hälsoteknikbranschen. Hälsoteknikcentrum finansieras av EU:s regionalfonder och Region Halland.

Samarbeten som skapar möjligheter
Vår förmåga att låta andra kompetenser än sjukvårdsprofessioner hjälpa oss med den komplexa vården kan vara avgörande för att både få skattepengarna att räcka och för att skapa nya företag med fler arbetstillfällen. Då blir 1+1 =3 och som region har vi chansen.

Vi möter företagare, innovatörer, branscher och kan i dessa möten öppna upp vår verksamhets behov av problemlösning. Detta ser jag som en möjlighet som vi alla måste ta vara på i den nya regionen. Besök gärna http://www.regionhalland.se/sv/utveckling-och-tillvaxt/omrade/halsoteknik/halsoteknikcentrum/

Det finns säkert fler möjligheter att ta hjälp av andra. Ett sätt att se de möjligheterna är att ha ett öppet sinne dels för små eller stora saker som behöver förbättras, dels för att ta hjälp av andra.

3 kommentarer

Våra värdefulla ungdomar, fortsättning på Valborgsbloggen

Tack Anders för din kommentar, den gjorde att jag kände att jag ville fortsätta även denna blogg med den viktiga frågan om ungdomar och alkohol.

Våra ungdomar engagerar och jag vill gärna först göra tydligt vad lagen egentligen säger. Det är alkohollagen som styr hur vi rent lagligt ska hantera alkoholdrycker. Den säger i paragraf 7 (se nedan) och förtydligar i paragraf 9, att det inte är olagligt att bjuda sina barn på ett glas vin hemma. Att köpa ut och sälja eller ge bort till ungdomar under 20 för deras egna bruk – det är däremot inte tillåtet.

Det var lagen det. Jag vill gärna vara tydlig eftersom du, Anders, tycker att jag sänder fel signaler. För mig är forskningen tydlig, det var det jag försökte sända signaler om. Att oavsett vad lagen säger, gamla traditioner och så vidare, så VET vi att det INTE är bra att bjuda ungdomar på alkohol hemma. Men det är alltså inte olagligt, ens före 18 års ålder, på det sätt som alkohollagen är utformad.

Förr sa man ibland ”det är bättre att bjuda hemma på lite än att de får tag på mycket alkohol ute själva”. Det gamla sättet att förhålla sig står jag själv inte bakom. Signalen ska enligt forskningen vara tydlig hemma – det är farligt att dricka alkohol och det är därför ungdomar som är under 18, 20, eller vad man nu väljer för gräns, inte ens får smaka.

Jag är däremot inte naiv, det räcker att läsa Göteborgspostens artikelserie om hur ungdomar och andra med lätthet köper alkohol från lastbilar runt Göteborg, och säkert i Halland också. Det vill säga, vad lagstiftningen än säger så vet vi tyvärr att våra ungdomar kan få tag på alkohol.

Det budskap jag vill sända är; det är inte lagstiftningen allena som avgör hur det går med våra ungdomar, utan det är vi runt dem och vårt förhållningssätt och vår värdegrund. De signaler och budskap som ungdomarna får via vårt agerande som närstående och/eller föräldrar tror jag är avgörande.

Detta gäller ju inte bara alkohol utan i stort sett det mesta. För mig finns det en viktig knutpunkt i att ta ansvar för sina ungdomars framtid. Det är att ta sig tid att förklara. Vad händer om man agerar såhär? Vad händer med din kropp och varför? Vad händer med andra när du gör såhär? För mig har det varit angeläget att skapa förståelse, att ta mig den tiden att ha dialog för att ge ungdomarna möjlighet att förstå. Inte känna sig hotade, utan få förklarat varför. Jag har aldrig köpt argumenten, ”men det får ju alla andra”… För mig har det varit givet att ge dem bilden ”jag hör vad du säger om alla andra, men du är mitt barn och inte någon annans, och jag tycker att det här är viktigt”.

Detta är ett spännande och mycket viktigt område som jag kunde skriva mycket om. Och svårt är det också.

Fakta Alkohollagen (2010:1622)
– klippt direkt ur lagstiftningen:
”7 § Alkoholdrycker får inte säljas eller annars lämnas ut till den som inte har fyllt 20 år. Beträffande folköl gäller motsvarande den som inte har fyllt 18 år. Servering av alkoholdrycker får ske till den som har fyllt 18 år.

9§ 2:a stycket: Alkoholdrycker får inte lämnas som gåva eller lån till eller bjudas den som inte har fyllt 20 år. I fråga om folköl gäller dock motsvarande den som inte har fyllt 18 år.

Det är dock tillåtet att bjuda den som inte har uppnått föreskriven ålder på en mindre mängd alkoholdryck under förutsättning att förtäring sker på platsen och under ordnade förhållanden samt det med hänsyn till den unges ålder och utveckling och omständigheterna i övrigt framstår som försvarligt.”

3 kommentarer

Kyla, skoskav och välkommen sköna maj!

Många var de valborgsmässoaftnar som jag tillbringade med mor och far och en massa andra människor, alla samlade för att se Cortégen i Göteborg. Av någon anledning var den alltid sen, men så äntligen kom den och det smällde, rök och spelade. Då, när jag var liten, förstod jag inte allt som stod på plakaten och inte heller kunde mina föräldrar förklara allt. De ekivoka skämten passade sig väl inte för en mellanstadielev …

Senare, när jag gick på gymnasiet och universitetet, minns jag allra mest kyla, att frysa, att vilja vara barbent men i sista stund ta på sig strumpbyxor, att ha ont i fötterna av för höga och obekväma skor … Till och med i snöfall har jag sett någon Cortége. Middagar i långklänning (som inhandlats secondhand), efterfester i overall, att inte sova någonting, att möta studenter från många andra städer…

Ännu senare stod jag där med mina egna barn och tjatade om att de skulle tagit på sig mer kläder och kunde inte förklara allt som stod på plakaten… Ja, för mig är nog Valborg för evigt förknippad med Chalmerscortégen i Göteborg.

När jag var liten var jag rädd för berusade människor och efter att cortégen var slut ville jag bara hem.  Det var på något sätt otäckt på stan denna kväll. Kunskapen om ungdomar och alkohol är betydligt djupare idag. Vi vet att just denna natt är det lätt att ungdomar far illa. Det kan handla om för mycket alkohol eller om misshandel och överfall för att man inte har kontroll över sig själv. Vi vet också att man inte ska, på några villkor, bjuda sina ungdomar hemma på alkohol före 18 års ålder. För att inte tala om det märkliga faktum att föräldrar köper ut och langar till sina ungdomar.  Det är för mig helt obegripligt. Det har visat sig ha mycket stor betydelse för hur det går senare i livet med alkoholen. Så blev jag uppfostrad. Även efter att jag blev 18 tog det i några år emot att dricka ett glas vin hemma med mina föräldrar.

Jag hoppas nu att vi slipper läsa trista nyheter senare i veckan, från våra städer i Halland och Göteborg. Det är ju inte Polisens önskemål att det är fint väder på Valborg. Om det är lite kallt, blåsigt och regnigt minskar fyllan och stöket på stan. Nu ser det ut som om vi får en någorlunda solig och torr Valborg. Och vi andra, som vill mysa i torp, stuga och bostad med lite grillat eller sill, vi vill förstås ha fint väder, värme och hälsa sköna maj välkommen!

En kommentar

Hållbarhet – det finns bara en jord

I samband med regionens bokslut kan vi ta del av resultatet av regionens miljöarbete. Det imponerar att vi trots alla andra frågor och en ansträngd ekonomisk situation, där skatteintäkterna har svårt att täcka behovet av och förväntningarna på välfärden, ändå har nått goda resultat inom många områden.

Några exempel; både kostnaderna för och själva energianvändningen har minskat  och elenergianvändningen består till 100 procent av grön el. Antalet videokonferenser har ökat och över 2000 videokonferenser har ersatt fysiska möten och de resor som de innebär för deltagarna. Mellan 2010 och 2011 har andelen ekologiska livsmedel ökat från 11 till 22 procent av livsmedelsbudgeten, trots de svårigheter vi har inom ramen för lagen för offentlig upphandling (LOU) att ställa de krav vi egentligen skulle vilja.

Nyligen hemkommen från semester, en temaresa om Turkiets historia, så tänker jag att hållbarhet handlar om långsiktiga bestående beteendeförändringar, där Sverige har kommit långt. Beteendet att slänga sina sopor i högar i naturen, att slänga förpackningar i soporna, att slänga fimpar överallt och röka överallt, som fortfarande finns i andra länder, är på många sätt bortarbetade i Sverige. Så trist för ett spännande land som Turkiet att naturen är nedskräpad och drar ned upplevelsen av alla de olika kulturer, historiska vingslag och världsarv som finns att ta del av.

Tyvärr bidrog jag ju negativt på ett sätt, att flyga är det enda tänkbara sättet att komma till Turkiet för en veckas historielektion. Men jag tror att vi är många som reflekterar kring det här med att flyga på semestern, det är inte längre självklart. Hållbarheten går framåt, men hela jorden måste delta annars ökar risken för att den förbrukas.

Slutligen, ett tips till alla. Enligt regionens miljöstrateger (som även sammanställt all fakta i miljöbokslutet) finns det en ny undersökning som visar att tre av fyra kvinnor anser att miljömedvetenhet är en attraktiv egenskap hos en man. Således, att hålla på sina gröna värderingar kan löna sig om man är singelkille – snacka om långsiktiga beteendeförändringar!

3 kommentarer

Delaktighet och förändring

Hos många finns en oro kring förändring. Själva ordet kan väcka aggressivitet och rädsla hos vissa och spänning och nyfikenhet hos andra. Det som förvånar mig är att vi talar om förändring som om den har ett värde i sig. Det viktiga är ju vad en förändring kan bidra till.

Behovet av förändring, vad finns det för behov? Jo leder den till något önskvärt så finns behovet. Vad är då önskvärt i en offentligt styrd region eller kommun? Jo att de mål som våra förtroendevalda beslutar om uppfylls, att vi gjort det vi ska för de skattemedel invånarna betalar.

De politiska målen innehåller också ekonomiska ramar dvs vad vår verksamhet får kosta. Finansieringen sker i stort via skatten kombinerat med en del statsbidrag från staten. Regionens verksamheter finansieras till mycket stor del av regional skatt som alla invånare i Halland betalar. Det är självklart att politiken vill se en verksamhet oavsett ämnesområde med hög kvalitet och till bästa möjliga effektivitet så att hallänningarnas skattemedel används så optimalt som möjligt.

Detta är inget enkelt uppdrag, vare sig att vara politiker och fatta beslut om mål eller att vara anställd medarbetare och chef med ansvar för att genomföra de politiska målen. Det är komplext att ha en verksamhet där målen inte bara ska vara företagsekonomiska utan också ta hänsyn till och få betydelse för samhällsekonomin.
När det är invånarnas pengar man förvaltar ställs mycket höga krav både på transparensen och på att visa resultat. Många av de tjänster vi ställer till invånarens förfogande är dessutom svåra att mäta och följa upp. Tjänsterna är under ständig utveckling och vi behöver bli ännu bättre på att beskriva vad vi gör för skattepengarna. För att bli det ska vi lägga mer tid på uppföljning än på detaljstyrning – det är ju målen vi ska uppnå.

Vad krävs då för att detta så känsloskapande ord – förändring- ska kännas bekvämt?
Min övertygelse är att så länge den tekniska utvecklingen accelererar som den gör, kommer det att ge oss möjligheter att förbättra vår effektivitet och vårt arbetssätt för att nå målen vi satt upp, alltså att ständigt förändra.
Ska vi känna oss mer trygga med att vara i en sådan föränderlig värld även på jobbet måste vi alla vara delaktiga. För delaktighet krävs trygga chefer som vågar låta fler arbeta med ”huret”, dvs HUR vi når målen. Målen behöver uttryckas av politiker i olika styrande funktioner (nämnder och styrelser) så att de berör förvaltningen tydligt. Sedan måste de politiska målen omvandlas till förvaltningens mål för att kunna bli tydliga i alla delar av organisationen.

Min dröm är att alla medarbetare ska kunna känna att ”aha, detta berör mig, det kan jag påverka och då har jag idéer om hur vi skulle kunna göra”.

Den drömmen kommer jag att fortsätta ha så länge jag arbetar i en offentligt styrd organisation. Och inte bara drömma utan försöka påverka i handling och beslut att det blir möjligt!

2 kommentarer

Räkna de lyckliga stunderna blott …

Vissa saker berör mer än andra. Det finns en gammal slagdänga som förespråkar att vi ska ”räkna de lyckliga stunderna blott …”. Det är nog inte så enkelt. Och kanske inte heller bra att ignorera det svåra.

Jag funderar mycket över drivkrafter. Vad är det som får olika människor att orka ta sig igenom svårigheter i livet – och till och med stärkas av det? Det finns forskning som pekar på att vår inställning till svårigheter, utmaningar och till och med sjukdomar, avgör hur vi mår både i kropp i själ. Att läsa om Emma, tjejen som åkte Vasaloppet i helgen och trotsade svår cancer, får mig att se vilken styrka det finns i människor.

På samma sätt kan jag i yrkeslivet se hur en del har en aldrig sinande energi. Hur stora svårigheter, motstånd, hinder och resursbrist det än är, så drivs dessa personer vidare. De slås ned och ligger platt, men reser sig, ruskar av sig och går vidare.  De lär sig av erfarenheten och går starkare mot nya mål. Andra trycks till och får bestående men. De orkar inte komma tillbaka utan byter kanske både bransch och arbetsgivare. I värsta fall kommer människor aldrig tillbaka till yrkeslivet.

Vad är det som gör att en del tycks blir stärkta genom svårigheterna medan andra dukar under? Det finns många exempel i historian, jag tänker bland annat på andra världskriget och det fasansfulla som hände i koncentrationslägren. Forskningen har pekat på att dem som klarade sig i koncentrationsläger hade något som kallas KASAM – känsla av sammanhang. Denna kunskap kan återanvändas i livet och på arbetsplatser för att peka på hur viktigt det är att skapa ett begripligt och hanterbart sammanhang.

Det är alltså inte så att de lyckliga stunderna enbart ska räknas. Det finns, hur konstigt det än kan låta, en lärdom även i det hemska, i sjukdom och i olycka, som en del människor omvandlar till kraft, handlingsförmåga och erfarenhet. Det är säkert erfarenheter som alla skulle vilja vara utan, men som när de sker kan vändas till en positiv kraft.

Kan vi skapa förutsättningar i ett samhälle som gör att fler människor känner denna drivkraft? Hur skapar vi KASAM på arbetsplatser, i skolan, i vården, i Halland? Hur kan förutsättningarna stärka invånare att ta sig igenom svårigheter? Ibland tänker jag att det finns något i Halland som kanske har betydelse. En sådan sak är föreningslivet. Kanske gör det att människor stärker varandra och känner att de finns i ett sammanhang, utöver familj och yrkesliv?

Det finns många goda exempel och den som inspirerade mig att skriva denna blogg idag var en ung, driven, framåt tjej som startat föreningen Ung Cancer, där också Emma som åkte Vasaloppet finns med. Snacka om att skapa sammanhang! Så Julia, Emma och alla ni andra: Bara kör på, för ni gör skillnad!

http://juliamjornstedt.se/2012/03/04/den-viktigaste-bilden/

3 kommentarer

Framtidens samhälle och välfärd

Brist på helhetssyn och systemtänkande är kanske framtidens välfärds största hot. Att fortsätta att enbart lägga fokus på sjukvårdens ”oförmåga” att möta de ökade behoven, oavsett om det gäller vård av kroppen eller knoppen (psykiska behov) är inte hållbart i längden. Visst måste själva vården fortsätta utvecklas; nya behandlingsformer, så kallads screening i tidigt skede, mer vård som utförs nära invånaren när inte sjukhusens resurser behövs, sjukhusens vård koncentreras för hög kvalitet och effektivitet, logistiken och tekniken ger bättre flyt etc, etc. Men bekymret med de ökade volymerna, att vi invånare söker mer än tidigare, oftare och oftare – det kan inte sjukvården hantera själva eller skyllas för.

Det handlar mer om hur det samlade samhället lyckas skapa förutsättningar för invånarna, så att vi mår bra i just både kropp och knopp. Många av de breda folksjukdomarna har sin grund i ett ”olyckligt liv”, där människor slutat ta hand om sig själva i sin upplevda ensamhet eller i sin upplevda olycka. Det kan handla om att man inte hittat sin lycka och trygghet i det nya samhälle, där teknisk utveckling gör att ungdomar och barn lever en stor del av sitt liv ”på nätet”, där våld och otrygghet hotar sätta sina spår i människors knopp och kropp, där det helt enkelt inte är som förut. Det finns stora möjligheter med det nya samhället, men samhällsfunktionerna och välfärden måste följa med i utvecklingen för att kunna skapa de rätta förutsättningarna.

Det går inte att försöka vrida utvecklingen tillbaka, det kanske helt enkelt inte ens är önskvärt? Många olyckliga människor har säkert lidit i tysthet, utan vård, utan stöd och helt enkelt dukat under i sin ensamhet. Förr, när vi inte talade om det som nu står i alla bloggar och på twitter. Vi fick inte heller veta då att det fanns botemedel, att det fanns läkemedel och behandling, utan då var det några få som ägde läkekonsten och som kunde berätta för oss, om vi lyckades få kontakt med dem.

Nya tider kräver nya lösningar. Att inte göra samhällsekonomiska kalkyler på vad som kunnat göras i tidigt skede – på ett dagis, i en skola, i ett hem, hos ett barn – för att öka förutsättningarna för att invånarna ska känna trygghet, stolthet och självkänsla , det duger inte idag. Att inte styra kommuner och andra statliga myndigheter som har befolkningsansvar eller möter invånarna i känsliga uppdrag, mot att utföra så mycket det går på ett förebyggande sätt så att vi inte blir sjuka, är ju egentligen tjänstefel.

I de senaste möten, utspel, mediala rapporteringar jag tagit del av så skuldbeläggs vården för mycket. För att människor har ont, får stå i kö, får vänta, inte får vård, får dålig vård och att det tar för lång tid på akuten. Den som utför välfärd i värdekedjans slut tvingas ta ansvar för allt det som inte gjorts i starten av kedjan och volymen patienter ökar mer än inflyttarna. Varje patient söker helt enkelt fler gånger än förut. Om inte den förebyggande forskningen om ett ”gott samhälle att växa upp och leva i för alla” sätter fart, om inte staten startar samarbeten mellan sina olika departement och kravställare så kommer välfärden inte att räcka till. Om kommuner, landsting och regioner inte förstår att se helheten och samarbete gränsöverskridande så kommer inte skattemedlen att räcka.

Så fram för fler landsting, regioner och kommuner som vågar samarbeta utan att hela tiden titta på pengar, vem som ska betala vad. Fram för prestigelöst samarbete mellan departement. Fram för samhällsutvecklare som ser framtidens långsiktigt hållbara samhällen. De samhällena kommer att klara välfärden och vara redo för det nya. De kommer att skapa förutsättningar för invånare som vill bo, leva och arbeta.

3 kommentarer