Sidverktyg

Helheten blir bara mer och mer komplex

På väg hem från Stockholm efter två dagars möte med kollegor och landstingspolitiker från hela landet. Det blir uppenbart när vi möts så många, att våra verksamheter och uppdrag är komplexa. Det finns en undersökning som nyligen beskrev att det är svårare att vara chef i offentliga organisationer än i privata och det tror jag på. Jag har ganska lång erfarenhet av båda delar.

Besluten om hur våra skattemedel ska användas och prioriteras ägs av de politiker vi i allmänna val utsett att företräda oss. Men insikten och respekten för det finns inte alltid i våra organisationer. Inte heller kunskapen om hur lagstiftningen styr vad politiken SKA fatta beslut om och hur vi tjänstemän sen ska verkställa besluten. Behoven av hälso- och sjukvård ökar i takt med demografin. Den tekniska utvecklingen innebär att vi kan göra alltmer för patienter med kroniska sjukdomar. Allt ställs på sin spets. Vem kan egentligen bestämma om vad?

Mål, inriktning och fördelning av våra skattemedel kan bara våra regionala politiker fatta beslut om. De yttersta besluten sker i fullmäktige och regionfullmäktige tog i måndags beslutet om mål och budget för regionen 2012.

Till regionen kommer mycket inspel. Olika intressenter vill starta företag eller projekt för att de har goda idéer som de tror är bra för Halland. Man vill kanske starta med att leverera vård i privat regi till invånarna, som ska finansieras av regionen. Detta är nu inte så enkelt och det är alltid svårt att skapa förståelse för några viktiga punkter:

  • Allt som finansieras av skattemedel har med politiska beslut att göra. Antingen har politiken fattat beslut där idéer och projekt sen passar in, eller har man beslutat om ett antal mål eller punkter som vi ska hålla oss till för att kunna bevilja medel.
  • Om regionen ska ”köpa in” vård eller annat lyder vi under lagen om offentlig upphandling, det vill säga det är ganska detaljerat reglerat i lagstiftningen hur upphandlingen ska gå till i fri konkurrens.
  • Enda undantaget från upphandlingslagstiftningen är om vi har ett politiskt beslut om LOV-lagen om vårdval. Då ska regionen ställa krav på utförare (också ganska detaljerat) som får ansöka om att kunna ge vård enligt LOV. Sedan väljer invånarna vem av de godkända vårdaktörerna som ska ge dem vård.

Hela tiden -oavsett om det är projekt, vård eller annat vi använder skattemedel till – så ställs det höga krav på att vi kan följa upp hur medlen har använts. Vilken nytta har de gjort och vilken kvalitet har regionen och invånarna fått för pengarna?

Byråkratiskt? Ja, men egentligen ganska självklart att jag och du vill veta vad våra skattepengar används till. Det blir ganska uppenbart i dessa dagar när till och med Dagens industri skriver om vikten av att veta vart skattemedel tagit vägen. Insikten och engagemanget ställer ökade krav på öppenhet. Det ska vi också vara bra på i offentlig verksamhet, att öppet låta våra handlingar och beslut redovisas, även de uppföljningar och krav vi ställer på leverantörer, projekttagare med flera.

Personligen tror jag att privata verksamheter vinner i längden på att vara lika öppna som oss. Vem vill handla prylar eller tjänster av ett företag med en sjaskig etik och moral? Inte så många i dagens samhälle, tror jag!