Sidverktyg

Att få göra sin röst hörd – en dag om att ge barn och unga möjligheter att uttrycka sig.

Den 1 november var en dag fylld av workshops och föreläsningar på temat ”Att få göra sin röst hörd” på Katrinebergs folkhögskola. Syftet med denna dag var att ge asylsökande och nyanlända och alla barn möjligheter att uttrycka sig genom alternativa sätt, som exempelvis drama, film och lek, men också att ge deltagarna konkreta verktyg och metoder. Deltagarna fick se en pjäs om hur det är att komma till Sverige som nyanländ, prova på VR (virtual reality), lära sig hur man språkleker, ta del av en föreläsning om barn och barns perspektiv samt diskutera och utbyta egna erfarenheter.

Det mest minnesvärda för mig denna dag var föreläsningen som barnläkaren och författaren Lars H Gustafson stod för. Mina förväntningar var höga tack vare en kollega, som efter att ha sett honom tala vid flertalet tillfällen, talat mycket gott om Lars. Även ämnet, barn och barns perspektiv, kändes både relevant och uppfriskande för mig.

Lars inleder föreläsningen med att läsa högt ur en barnbok om döden. Berättelsen är skickligt skriven och illustrerad och skapar hög igenkännlighetsfaktor hos oss i publiken. Några sitter och nickar och kommenterar instämmande och några (jag är en av dessa) fäller en tår eller två. På detta vis får Lars med sig publiken från första stund. När han avslutar högläsningen ger han oss några frågor att tänka på under föreläsningens gång.

Han går vidare med att tala om de tre klassiska sätten att se på barn: barnet som ska disciplineras, barnet som placeras på en piedestal och barnet som utvecklingsprojekt. Alla tre med rötter i svunna tider och alla tre extrema på sitt vis, men ändå känner jag igen mycket från min egen barndom och barnuppfostran runt om i världen idag. Lars menar att dessa sätt att se på barn ofta kombineras och att det, tillsammans med det faktum att vi lever hektiska liv idag, gör att det kan vara svårt att se just hur rigida och bakåtsträvande vi kan vara i våra tankegångar kring barn och barnuppfostran.

Vi börjar dock bli allt bättre på att tänka utanför ramarna och ny forskning och innovativa individer för oss framåt. Lars föreslår ett fjärde sätt att se på barn, lyfter fram författare och andra människor som kämpar eller har kämpat för barn och barns rättigheter, ger oss tips på böcker och länkar i ämnet och ger oss kluriga scenarion (med barn och ungdomar i centrum) som vi i publiken diskuterar fram potentiella lösningar till. Vi inser snabbt att saker och ting inte enbart är svart och vitt.

Det som kanske gör allra störst intryck i mig är när Lars säger: ”Idag ses barn ofta som blivande människor, fastän de egentligen är precis som vi andra, människor i ständig utveckling.” Det är tungt att inse att det ligger mycket sanning i detta påstående, men samtidigt lämnar det mig med en beslutsamhet. Det gör mig övertygad om att det allra viktigaste vi kan göra är att lyssna på barnen, se dem för vad de är här och nu och hylla det som gör dem unika.

Tack alla medverkande för en lärorik och spännande dag!

lars-h-gustafsson-5
Lars H Gustafson, Katrinebergs folkhögskola.
Foto: Josefin Johansson.

/Josefin Johansson, assistent på regionbiblioteket.