Sidverktyg

”Skönlitteratur på gång i Halland!? Nyttan och vådan av förmedling av litteratur – för alla åldrar så klart!”

Under den parollen samlades bibliotekarier från hela länet i Halmstad den 23 april, för en fortbildning kring skönlitteratur. Litteraturprofessor Magnus Persson, bibliotekarie Nina Frid och lärare Ann-Marie Körling var inbjudna att föreläsa om ämnet. 

Efter fika och inledande välkomstord av regionbibliotekarie Maria Ehrenberg, var Magnus Persson först ut för att prata om vad han kallar ”myten om den goda boken”. 

Myten om den goda boken 

Magnus har jämfört synen på litteratur och läsning hos olika läsfrämjande arenor, bl a i kampanjer, skolans styrdokument och inom biblioterapin (som innebär att läsa och samtala om böcker i ett terapeutiskt syfte). Gemensamt för alla är att de utgår ifrån myten om den goda boken. Det är en föreställning om litteratur som något självklart gott, med per automatik goda effekter. En vanlig uppfattning är t ex att den som läser blir en mer empatisk människa. Riktigt så enkelt är det dock inte. Som exempel kan nämnas Hermann Göring, ökänd nazist och bokslukare. I myten om den goda boken ses litteraturen även som överlägsen, men paradoxalt nog samtidigt hotad av andra medier. Detta synsätt är ingen ny företeelse. Redan på 40-talet talade man om att god litteratur är det enda som ger livet mening. Ungdomar uppmanades att inte slösa bort sin tid på ”skräpkultur” såsom veckotidningar och bio. 

Inom biblioterapin anses litteraturen inte bara vara god utan dessutom en helande kraft. Men synen på boken som läkare innebär samtidigt att läsaren blir patient, alltså anses ”sjuk”. Det är ett exempel på en inkluderande retorik men exkluderande praktik, där litteraturen sägs vara för alla men i praktiken inte är det. 

Myten om den goda litteraturen är inte nödvändigtvis fel men allt för enkel och onyanserad, menade Magnus. Vi behöver därför problematisera den och hitta nya argument för läsning. Dessutom bör vi sluta ställa boken i motsatsförhållandet gott-ont till annan media. 

Magnus Persson

Lästips: ”Den goda boken”, Magnus Persson 

Främja läsning – det kan man göra på många sätt! 

Tänk om man kunde göra för litteraturen vad café latte-kulturen har gjort för mjölken!” De färgstarka orden är Nina Frids. Hon är bibliotekarie på Huddinge bibliotek och önskar en ny syn på böcker, liknande den som har skett med mjölk. Förr ansågs det mest vara något nyttigt som barn behöver dricka för att få ett starkt skelett. Med café latte-trenden har mjölk däremot blivit en del av en livsstil som alla, även vuxna män, tar del av. Nina har gjort flera spännande saker för att främja en liknande utveckling för läsandet och blev belönad med Svenska Akademiens bibliotekariepris 2012. 

Nina Frid

Bokcirklar på nätet 

2007 startade Nina Bokcirklar.se, en virtuell mötesplats för läsare som vill dela sin läsupplevelse med andra. Något vi borde göra mer, anser hon. I mötet med andras läsupplevelser kan vi få nya perspektiv på boken vi har läst, oavsett vad vi själva tyckte om den. Till skillnad från en fysisk bokcirkel som ofta bildas av människor som redan känner varandra, finns det på nätet möjlighet att möta människor som man vanligtvis inte umgås med. I det mötet, kanske snarare än i själva läsningen, kan empati och förståelse för oliktänkande växa. 

Retrobibliotek 

På Huddinge bibliotek har Nina skapat ett retrobibliotek där böckerna är sorterade efter utgivningstid (istället för författare) och presenteras i en tidstypisk miljö. Idén föddes ur det stora intresse som finns för second hand-saker och vintagekläder. Kanske kunde det också finnas ett intresse för vad människor förr i tiden tänkte på och pratade om – med andra ord en lust att läsa den tidens litteratur? Det kunde det, har utlåningssiffrorna visat! Retrobiblioteket är populärt både bland ungdomar och äldre. 

Läsgodis 

Ett annat uppskattat initiativ är ”läsgodispåsar”. Det är tygpåsar med blandade böcker i olika ”godissmaker”, t ex söta, sura och salta. De finns på offentliga ställen såsom simhallar och väntrum. Besökarna lånar genom att välja en påse i valfri smak och sedan lämna tillbaka den på samma ställe. På detta sätt vill man nå människor som inte brukar gå till biblioteket. Tanken har även varit, liksom med retrobiblioteket, att presentera redan befintliga böcker på ett nytt och lockande sätt. 

Bilden är hämtad från bibliotek.huddinge.se

Lästips: ”Slutet på boken är bara början”, Nina Frid 

http://www.huddinge.se/sv/Uppleva-och-gora/bibliotek_och_motesplatser/bibliotek/retrobiblioteket/ 

http://bibliotek.huddinge.se/web/arena/lasgodis 

Den viktiga läsningen 

Sist men inte minst talade Ann-Marie Körling om läsningens betydelse. Ann-Marie är grundskollärare och fick 2006 Svenska Akademiens svensklärarpris, för att ha stimulerat unga människors intresse för språk och litteratur. Hon har arbetat mycket med högläsning med sina elever. Att det har varit lustfyllda stunder förstår man när man hör henne läsa; man trollbinds och vill inte att hon ska sluta! Tyvärr möts barn inte alltid av denna lustfyllda attityd till läsning. Ofta får de istället höra att de måste läsa eller att de läser fel sorts böcker, vilket förstås ger en känsla av olust och tvång. Ann-Marie betonade vikten av att som barn få läsande förebilder istället för pekpinnar. Vuxna som själva läser lockar barn och unga in i litteraturens värld. Barn gör ju som bekant inte som vi säger utan som vi gör!

Kanske är det inte så viktigt vad man läser, utan att man läser. Att läsa tillsammans skapar en känsla av trygghet och gemenskap. Eller som Ann-Maries son uttryckte det när han beskrev en lärare som högläste för honom och hans kamrater: ”han gillar oss”.

Ann-Marie Körling

Lästips: ”Nu ler Vigotsky”, Ann-Marie Körling

Följ också gärna Ann-Marie på hennes blogg: http://korlingsord.se/ 

Efter föreläsningarna fick alla deltagare tillfälle att diskutera utifrån ett antal frågeställningar,  bl a om vi i vårt arbete är inkluderande eller exkluderande. Når vi alla och vill vi nå alla?

Ett mycket trevligt sätt att tillbringa Världsbokdagen på! 

Anette Aaltonen, praktikant hos Maria Ehde Andersson