Sidverktyg

Vilken succé för vår gemensamma Dyslexivecka!

Ja, att det var en succé vågar jag säga efter att ha följt tre av de gemensamma storsatsningarna på nära håll!

Beate Grimsrud

Beate Grimsrud

Beate Grimsrud
Först ut var författaren Beate Grimsrud, som på sitt eget alldeles speciella sätt föresläste om sin väg till att bli författare. Med en obändig och alldeles självklar tro på sin egen förmåga har hon blivit en av de främsta författarna i Sverige. Beate var runt i fem av våra sex kommuner och var mycket uppskattad även om man hade önskat att fler tog tillfället i akt att höra denna på denna spännande och oförutsägbara person. 

Petter Det andra evenemanget med artisten Petter som affischnamn, drog en stor publik som vi sällan eller aldrig ser på biblioteken – unga killar och män företrädesvis iförda keps och stora kläder! – med ett stort musikintresse. Petter började med att fråga hur många i publiken som var födda på 70-talet eller före dess – hmm, vi var inte så många!

Petter

Petter gjorde en strålande föreläsning, mycket gripande och självutlämnande, där en mammas stöd och tro på sin son visade sig vara avgörande för att orka med alla motgångar och fallgropar på vägen till att kunna läsa och skriva, utifrån sina egna förutsättningar.
Dessutom var han mycket generös med sin tid, när föreläsningen var slut ville ingen resa sig och gå, och Petter svarade snällt på frågor i över tjugo minuter till. Sedan ville så många fotograferas tillsammans med idolen och han ställde snällt upp. All heder åt en sådan man! 

Gunnel Ingesson

Gunnel Ingesson

Gunnel Ingesson

Sist ut kom psykologen Gunnel Ingesson med föreläsningar i Kungsbacka och Falkenberg.
Gunnel Ingesson föreläste om psykologiska aspekter på dyslexi hos barn och ungdomar, huvudfrågorna var: ”Hur påverkar dyslexi självvärdering, framtidstro, kamratrelationer och framgång? Vilken betydelse har föräldrar, specialundervisning, intelligens och intressen?”
I Falkenberg, där jag var med, kom det många denna tisdagskväll och vi fick höra mycket intressant och spännande kring dessa frågor. Det bästa tyckte jag var att det gav en positivare bild av dyslektiker än den man annars hör och att Gunnel betonade det som var viktiga faktorer för att det skulle bli positivt. Många föräldrar och andra ville stanna kvar länge, länge för att prata och diskutera, kanske skulle vi behöva starta dyslexicaféer som mötesplatser? 

Tack alla ni ute på biblioteken som gjort denna satsning möjlig Vi hoppas att det blir en fortsättning nästa år! 

                                                                 Maria Ehde Andersson