Sidverktyg

E-böcker – vilken väg leder framåt?

Vilken väg som leder framåt i e-boksfrågan återstår att se. I onsdags bröt nämligen samtalen mellan Svenska Förläggareföreningen och bibliotekens representanter samman och vad som händer nu är i högsta grad oklart.

Därför var det extra intressant att få tillfälle att lyssna på de företrädare för biblioteken som själva suttit med i dessa diskussioner. Vad var det egentligen som hände? Stod man verkligen så långt ifrån varandra att det var nödvändigt att lämna förhandlingsbordet? Panelen på Biblioteksdagarna bestod av Niclas Lindberg, Svensk Biblioteksförening, Inger Edebro Sikström, Umeå, Roland Esaiasson, TPB och Lisa Lovén, KB.

Från bibliotekens sida förordade man en abonnemangsmodell där priset för en e-bok förändras över tiden; ett rörligt pris det första året flöt av ett fast pris 1-3 år och ett lägre fast pris för äldre titlar. Förläggareföreningen vill istället införa Overdrive-modellen vilket innebär att biblioteken bara kan låna ut en bok i taget – om man inte vill köpa flera licenser för varje titel förstås. Man behandlar helt enkelt e-boken som om den var en vanlig pappersbok.

I de samtal som fördes framkom att ingen av parterna är nöjd med den nuvarande elib-modellen. Förlagen vill ha en ”friktion” för nya och attraktiva titlar, exempelvis genom karenstider för biblioteken och ett lån i taget. Biblioteksföreträdarna tryckte istället på stabilitet och en förutsägbarhet vilket inte dagens modell ger. Niclas berättade att man från bibliotekssidan fört fram fyra punkter: Inga karenstider, enkla förvärvsrutiner, säkra en god titelbredd, den fjärde punkten hade han dock för tillfället glömt …

Niclas och de övriga i panelen menade att man visade en god kompromissvilja men när Förläggareföreningen inte alls visade intresse för abonnemangsmodellen så blev situationen till slut ohållbar och biblioteksföreträdarna valde att tacka för sig.

Så vad händer nu?
Tyvärr får låntagarna stå ut med karens från alltfler förlag. Niclas hoppas att kritiken mot förlagen blir så stor att diskussionen tas upp på nytt. Under tiden borde biblioteken kraftsamla och visa att vi kan göra saker själva, t.ex. genom att digitalisera äldre material, lokalsamlingar m.m. ”Någon” borde skapa en ”folkbibliotekens e-boksmaskin”.