Sidverktyg

Halmstadkonferensen 2012 – Vad hände sen?

Under passet ”Vad hände sen?” samtalade de tre politikerna Tove Bergman (MP), Halmstad, Åke Sundkvist (M), Hässleholm och Christofer Bergenblock (C), Varberg under ledning av kulturjournalisten Annina Rabe, om sina erfarenheter av att bygga nya bibliotek och kulturhus i sina respektive kommuner. 

Deras erfarenheter inför planerande t av sina respektive projekt skiljde sig något åt. Då man i Hässleholm var rätt negativt inställda till ett nytt kulturhus och menade att Hässleholmarna inte är intresserade av kultur, så var frågan om byggandet i Varberg och Halmstad mer en fråga om hur än om. I Varbergs fall trots att byggandet skedde under lågkonjunktur. Christoffer Bergenblock menade att det i Varberg fanns en politisk vilja och ett behov av att satsa på kulturen. Något som ledde till kulturhuset Comediantens existens.

Åke Sundkvist beskrev Hässleholmarnas bibliotek före nybyggnationen som ytterst obekvämt och att man i Hässleholm som enda scen hade en skolaula. Kulturutbudet innan kulturhuset byggdes var som ett resultat av detta väldigt dåligt. De som menade att hässleholmarna inte är intresserade av kultur fick denna åsikt på skam då intresset för kulturhuset visade sig vara massivt med en 10 dagars invigning då till och med dörrarna i huset gick sönder pga att det var så mycket folk. Vision lyckades tack vare att man fick kommunalråd att förstå vikten av kultur samt att man hade duktig personal.

I Halmstad började man med att diskutera innehållet. Biblioteket skulle kunna ha utställningsverksamhet och fungera som en mötesplats med bl a ett café. Man ville kunna göra mycket mer än vad man rent fysiskt fick plats med i det gamla biblioteket. Tove Bergman ger rådet till alla kommuner som planerar att bygga nytt att göra en genomarbetad planering där verksamheten, personal och budget är noga utsatt. Att ta den befintliga bibliotekspersonalen till hjälp är ett måste enlig Tove. Det är dem som har idéerna och kunskapen och har chans att väcka intresse hos de andra inblandade. Att låta arkitekterna stå tillbaka för visionen och funktionen är också  viktigt enligt Tove.
Även i Varberg hade man ambitionen att kulturhuset skulle vara en plats för möten för kultur och bildning och kunna samla olika kulturupplevelse på samma ställe. Man hade en tydlig ambition att vara attraktiva för barn och unga och att skapa intresse för läsandet, menar Christoffer. Man byggde att aktivt entreplan med café, barnverksamhet och tidskrifter.
Åke sammanfattar det hela med att kulturen inte kostar för vare sig socialen, omsorgen el utbildningen utan är smörjmedlet mellan dessa så kallade måste-verksamheter och menar att de som fattar besluten måste förstå mervärdet av kulturen.

Hur arbetar man då vidare? I Hässleholm var det 12 år sedan kulturhuset byggdes och Åke säger att man hela tiden måste jobba vidare mot politikerna för att få till stånd utveckling. Detta trots att vinden vänt i Hässleholm och att alla nu är positiva till Kulturhuset.

Christoffer påpekar en risk med stora satsningar – vad händer med filial och skolbibliotek när man bygger nytt? Dessa får inte glömmas bort och behöver också utvecklas och satsas på.