Senaste inläggen

Sjuksköterskor och rehabpersonal sätter fingret på projektets möjligheter och dess svaga punkter

Minnesanteckningar från referensgruppsmöte, sjuksköterskor och cancerrehabteam 

Vid två tillfällen i februari träffades sjuksköterskegruppen för att gå igenom våra olika verksamheter i syfte att identifiera de patientgrupper där enheterna ansvarar för att upprätta cancerrehabiliteringsplaner. Vid båda mötena deltog representanter från det nystartade cancerrehabiliteringsteamet.

Målet med kartläggningarna är att varje enhets representant skall få ett sammanställt dokument kring sin enhet.

Ett dokument vilket är tänkt som en hjälp i kommunikationen mellan referensgruppsrepresentanten och dennes chef i deras arbete med att införa strukturerad cancerrehabilitering på sin enhet. Som hjälp i detta arbete kan med fördel cancerrehabiliteringsteamet användas.

Vi tittade tillsammans på vilka strukturer/rutiner som vi tror måste upprättas på avdelningen för att säkra att alla patienter erbjuds/erhåller en cancerrehabiliteringsplan i enlighet med projektets mål.

Som metod använde vi en uppgjord frågeställningsmall. Representerande sjuksköterska från respektive enhet svarade på frågorna kring sin enhet. Resten av gruppen fungerade som reflekterande team, lyssnade, ställde följdfrågor och reflekterade efteråt kring varje enhets unika behov.

Viktigt att påpeka är att gruppens arbete endast är ett rådgivande och hjälpande material till cheferna, som givetvis är de som beslutar kring ev ändrade rutiner.

Gruppen som helhet uppfattade också mötena som väldigt givande för oss som representanter och ambassadörer för projektets arbete, då det gav oss ovärderlig kunskap och insyn i den cancervård som ges på Halmstads sjukhus.

Nedan följer sammanfattande punkter som gruppen önskar betona och återföra till projektet och till verksamhetsansvariga.

Dokumentation

• Tankar kring om det finns möjlighet att skriva mallen för hand tillsammans med patienten och sedan be sekreteraren skriva ut den.
• Det finns stora begränsningar i den CARE-anteckning som finns. Den försvårar arbetet med anledning av att den är svåröverskådlig, och därför inte är ett bra dokument att ge patienten i handen.
• Mer struktur måste ges kring hur en sammanfattande anteckning ska ”se ut” i det fall man väljer att upprätta en plan på papper tillsammans med patienten, som denne sen får med sig.
• Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att patienten får planen med sig i handen!

Fysisk miljö

De flesta enheter saknar fysiskt utrymme att sitta ner och samtala med sin patient. Än mindre för ev familjesamtal. Detta uppfattar vi starkt begränsar processen med cancerrehabilitering. För att utföra screening och ha samtal kring dessa måste vi ha miljöer som inbjuder till samtal.

Behandlingsplan kontra rehabplan

Gruppen fastnade vid flera tillfällen i diskussioner kring vad som är vad. Då vi från avdelningsnivå ofta pratar om akut cancerrehabilitering dvs rehabilitering i det akuta skedet i samband med diagnos, så ser vi det som att det inte går – eller rent av bör – särskiljas.

Vi tror att det är viktigt att ta med behandlingsplanen i rehabiliteringsplanen. Mycket för att det är just det som patienten många gånger efterfrågar; en skriftlig och klar plan över vad som ska ske. Mycket också med anledning av att det är svårt att ta in all muntlig information som ges i samband och i anslutning till diagnostillfället.

Viktiga rehabiliteringsområden där vi känner att det fattas resurser och kompetens

• Sex
• Inkontinens
• Myndighetskontakter
• Barn

Remissförfarande vid nedstämdhet

Diskussion kring att det saknas kunskap och rutiner för hur vi hjälper patienter att etablera kontakt i närsjukvården för att få hjälp med oro, ångest och nedstämdhet. Ofta får patienten själv i uppdrag att kontakta sin vårdcentral, utan att egentlige ha de resurser el den kunskap som krävs för att avkräva rätt stöd.

Kan/ska vi som sjuksköterskor skriva remisser till vårdcentralerna? Ett ämne som bör diskuteras mer generellt, då det är viktigt att vi gör närsjukvården uppmärksam på de behov vi identifierar, så att de kan bygga sina resurser efter den efterfrågan.

Tid och utrymme

Sist, men inte minst, diskuterades länge och engagerat kring hur arbetsbördan ser ut på golvet för de flesta sjuksköterskor idag. Samtliga närvarande är samstämmiga och övertygade kring det engagemang och den vilja som finns i sjuksköterskegruppen kring att arbeta med screening av cancerrehabiliteringsbehov och upprättande av cancerrehabiliteringsplaner.

Dock är samstämmigheten lika stor kring att det idag ej finns utrymme till det. Har du en grupp med flera patienter så har du inte möjlighet att ge detta arbete den tid som krävs för att genomföra ett screeningsamtal. Samtalet behöver inte ta så lång tid, men du måste kunna erbjuda en ostörd miljö för att kunna ha ett förtroendefullt samtal som ger något. Det finns inte idag.

För att vi ska kunna genomföra det projektet säger måste vi få tid och utrymme till det!

Cheferna och läkarna är tongivande

• Om projektet ska få full genomslagskraft, så krävs att införandet får fullt mandat av chefer och läkare.
• Det måste göras överenskommelser med läkarna kring ”vem som gör vad” i upprättandet av rehabplaner.

Sammanfattningsvis ska sägas att sjuksköterskorna i referensgruppen vill, kan och har kompetens att implementera stora delar av det projektet har som mål – med stöd o tid från ledning och läkargrupp!

Sammanfattat av

Monica Nilsson
Sammankallande i referensgruppen